Jag har varit arbetslös (eller arbetsfri) sedan den 1 november. Än så länge får jag ersättning från mitt förra jobb, så jag tillhör inte de som är öppet arbetslösa på ett tag. Med engagemang och envishet hoppas jag slippa det. De ser så bedrövade ut där de står och fryser med sina plastmappar och cigaretter utanför Arbetsförmedlingen. Jag kände mig privilegierad i tisdags, när jag gick till min jobbcoach på ett privat företag.
Det finns alltid de som har det värre om man ser sig omkring. Om jag blev snuskigt rik, skulle jag skänka glädje med pengarna till de som har det sämre i min hemstad. Tills dess gör jag vad jag kan genom uppdragen som god man och förvaltare.