Archive for Samhälle

Ett brev betyder så mycket

Förr i tiden var ett brev något som man la ner mycket tid och möda på, för det var det enda sättet att kommunicera över stora avstånd, innan telefonin uppfanns.

Idag är ett brev en myndighetshandling, en räkning eller allra värst: Direktadresserad reklam!

Det är det sistnämnda jag tänker rasa lite över en stund.

Någon har köpt din adress i en databas, baserat på ett antal urvalskriterier. Det som oftast dimper ner i vårt brevinkast – som förresten är märkt med ”Ingen reklam, tack!” – är erbjudanden om lån och kreditkort.

Genom att köpa adressen anser de sig ha köpt fri passage ner i lådan, oavsett vad jag tycker om detta.

Det är här vi alla kan påverka, genom att inte bara slänga erbjudandet. Vissa kommer att säga att jag är ”miljöfientlig” nu, men å andra sidan ger vi brevbärarna chans att jobba några år till.

Skicka tillbaka ansökan med ett stort ”Nej, tack! Jag vill inte ha reklam från er!” i det bifogade svarskuvertet, som alltid brukar ha frisvar (portot betalt).

 

Om alla gör så, kommer kostnaden för dessa svarskuvert att bli kännbar – hoppas jag. Kanske tjänar de så grova pengar på hutlösa räntor, att utskicken och inköp av adresser är lönsamma.

Fascinerande Blocket

Jag tycker att det är lika intressant och samtidigt irriterande varje gång som jag annonserar på Blocket. Denna gång har jag bestämt mig för att avyttra mitt paket med systemkamera, 4 objektiv och blixt för i runda slängar 15 000 kronor. I min värld borde det sortera bort – hur jag ska jag uttrycka detta politiskt korrekt – slöddret.

Men naturligtvis fungerar det precis tvärtom. Massor av diverse sorgliga typer, som erbjuder en bråkdel av det priset och tror att jag är lika desperat efter pengar som de är efter att göra det perfekta klippet – och kunna sälja det vidare med vinst. Nypris är runt 25 000 kronor idag och jag vill bara ge någon annan chansen att använda de prylar jag för tillfället har tröttnat på. Vill jag ha en systemkamera så köper jag det när jag vill i framtiden, när prestandan uppgraderats tillräckligt för att vara intressant. Idag räcker min Nikon P510 med 42x zoom för mina enkla fotografiska expeditioner eller min Olympus XZ-1 för mer konstnärligt foto.

Automatgenererade mejl dyker också upp, t.ex. det från ”Mary” som undrar om kameran finns kvar och om jag kan skicka priset. Det är bara ett trick för att jag ska avslöja min privata mejladress och vips är den såld till ett mindre nogräknat marknadsföringsnätverk. Det funkar säkert på 95 % av befolkningen – men inte på mig!

Upptaget hos Tele2

Varför har Tele2 så intensiva kampanjer för att värva kunder, när de ändå inte klarar av att leverera mobilt bredband via 3G i Örebro?

De senaste månaderna har uppkopplingsmöjligheten blivit allt sämre, för att kulminera (?) idag, då jag inte ens lyckades surfa i centrala Örebro.

När jag fick nog framåt eftermiddagen och ville få kontakt med Tele2’s kundtjänst fick jag först upptagetton ett antal gånger. När jag väl kommit fram och navigerat mig genom den snåriga tonvalsdjungeln, får jag några korta toner i örat och telefonen visar ”nätverk överbelastat” i displayen. Detta upprepar sig ett tiotal gånger (envis!).

Så småningom får jag tag på en av deras stackars medarbetare som bekräftar att inget fungerar hos dem heller och att jag inte är den första som rapporterat fel på datatrafiken i Örebro.

Undrar om 4G är lösningen eller om det kommer att bli lika fullt där också?

Ett slag för ”gamla” värderingar

I en intressant artikel i Modern Psykologi tar man upp ämnet med det numera utdaterade begreppet ”dygd”. I ett samhälle där det mesta handlar om kvartalsrapporten är det befriande att åter få stifta bekantskap med de traditionella värdena, som tapperhet, ärlighet, rättrådighet och mod.

Man har också konstaterat att de som söker efter sina positiva särdrag och renodlar dessa i högre grad uppnår framgång, välmående och även ett långt liv. Och visst är det en skön känsla att göra gott för någon annan?

Filmen ”Play” – spoilervarning!

Jag har just sett filmen ”Play” av Ruben Östlund. En stark film som jag är rädd späder på rasismen, om man inte ser tillräckligt långt.

Några mörkhyade killar i Göteborg kör ett spel, ett rån och delvis en kidnappning, fast utan fysiskt våld. De går fram till några ljusa killar och vill se den enes mobil. De hävdar sedan att en bekant har blivit av med just en sådan mobil, men att de måste få det bekräftat. Således ber de mörka killarna de ljushyade att följa med, så att killen som förlorat sin mobil får se om det är hans.

De vallas ut allt längre från stan via spårvagn, samtidigt som man får följa en övergiven vaggas tågresa. Tågpersonalen oroar sig väldigt för att vaggan står i vägen och vill slänga den av tåget.

Trots att en av de ljusa killarna får ringa sin mamma, hör man mest en arg röst i luren på hans mobil. Ingen hjälp att få från föräldrarna, alltså.

Ute på ett fält utanför staden går ett grusspår. Där ska man nu ”tävla” om allas värdesaker. En mörk och en ljus kille ska springa en sträcka. Den ljusa ser ut att vara snabbast, men den mörka killen ser en genväg och hinner först. Var det fusk?

Det mörka gänget tar alla saker och går sin väg. På väg hem, tomhänta, åker de ljusa killarna spårvagn. De har förstås inga pengar och inga mobiler att köpa biljetter med. Därför ger den effektiva och plikttrogna kontrollanten dem 1200 kronor var i böter, som kommer hem via brev till deras föräldrar.

En dag är två av de ljusa killarna ute med sina pappor och får syn på två av de mörka som ”rånade” dem. Papporna tar saken i egna händer och tar tillbaka mobilerna. En kvinna ser alltihop, blir upprörd och ska polisanmäla de vuxnas övergrepp.

Ja – vad lär vi oss av detta? Samhället lägger mycket krut på rigorös kontroll inom vissa områden, där kontrollen är lätt att utöva. Att se bortom sin egen horisont, som när det är bråk på en buss, är alldeles för jobbigt att engagera sig i.

Vi är rädda att råka illa ut om vi hjälper andra. I början söker de ljusa killarna skydd på någon snabbmatkedja, då de förstått att de är förföljda, men då inget hot om våld föreligger, vägrar personalen att ringa Polisen.

Frustrationen som åskådare blir stor. Ena stunden vill jag nita de mörka killarna för ligistfasonerna, nästa stund de ljusa för att de så naivt följde med. Detta uppmärksammas i filmens slutfas när en av de mörka killarna säger något i stil med: ”Om ni är så dumma att ni visar mobilen för fem mörka killar och följer med dem, då får ni skylla er själva. Hoppas att ni har lärt er något!”.

 

 

A-kassan: En byråkrati utan dess like!

Stackars, stackars den som är arbetslös. Och då menar jag inte bara tristessen och känslan av att inte vara önskad av samhället. Nej, till råga på allt ska man trassla sig igenom den byråkratiska labyrint som A-kassan har byggt.

Jag tjänade ca. 600 kronor efter skatt på min lilla festliga bisyssla förra året. Jag kunde säkert ha farit runt och hjälpt folk med hemelektronik svart, men jag valde ”det rätta” alternativet: Att registrera en firma, skaffa F-skattebevis och momsregistrera mig. Just for the fun of it!

Nu får jag bittert lida konsekvenserna av detta, då jag bombarderas av Unionens A-kassa med blanketter hit och dit. För 600 spänn! Jag kan tillägga att jag gick minus första året. Dessutom fick jag tillbaka min ansökan om A-kassa, för jag hade missat att kryssa i ”nej”-rutan på frågan om jag fått avgångsvederlag. Är det svårt att ringa och fråga? Varför ska jag ange mitt telefonnummer om de inte använder det? Nej, istället ska de skicka ut nya blanketter. Sedan ska jag fylla i och skicka tillbaka. Porto åt båda håll. Miljöbelastning för transporten. Jag har skickat fler brev på en vecka till dem än vad jag normalt gör på ett år!

Blocket

Det fascinerar mig varje gång jag annonserar på Blocket hur många ohyfsade människor det finns i vårt avlånga land. Som om vett och etikett är som borttrollat när man bjuder på en pryl man vill ha. Förutom de solklara skambuden som kommer säkert som amen i kyrkan, får jag höra att ”den ska skickas”, fast jag tydligt klargjort att affären görs upp mellan 4 ögon hemma hos mig eller på stan.

Jag uppskattar hövlighet och korrekt beteende när jag gör affärer. Det är en del av uppgörelsen. Alla som förminskar sig själva med något annat sållas bort direkt.

När lätt blir svårt

http://kornet.nu/buttons.shtml

http://javlaskitsystem.se/2011/02/konsten-att-oppna-en-dorr-eller-varlden-blir-allt-krangligare/

Dessa artiklar visar på ett tydligt sätt hur viktigt det är att utforma pedagogisk teknik. De visar också att vi bland antar att tekniken är mer komplicerad än vad den är, bara för att vissa har krånglat till det. Ett dörrhandtag kan fortfarande öppna en dörr, fast vi vant oss vid att leta efter en upplåsningsknapp när vi ska ta oss ut från ett företag.

Det cyniska samhället

Idag har jag grävt lite i människans fundament och utforskat vår cyniska sida – utnyttjandet av okända individer som redan har det svårt.

Jag talar om SMS-lån och annan liknande verksamhet. Årsräntor på 5-600 % är inte alls ovanliga. Låna 5000 och betala 6000 efter 30 dagar. Vilken affärsman skulle ta ett sådant lån? När jag ser på Lyxfällan kan jag konstatera att många har hamnat där som en följd av en omedelbar behovstillfredsställelse i kombination med dessa snabba lån.

En ny tjänst som jag läst en del om, tack vare deras massiva reklam på Facebook, är TrustBuddy. De fungerar som en mellanhand utan att själva stå någon risk. Du kan låna ut dina pengar och får i snitt 12% årsränta för detta. En lång tråd på Flashback behandlar ämnet. Jag känner mig tveksam, inte bara av rädsla för att bli lurad på de pengar jag lånar ut, utan för den höga räntan som låntagaren får betala. Företaget är kontrollerat av Finansinspektionen, så det borde vara ok, men allt är inte moraliskt riktigt bara för att det är lagligt.

 

Från monopol till konkurrensutsatt marknad

Idag var jag på ytterligare en jobbintervju. Denna gång på Apoteket. Tillbaka till rötterna, på sätt och vis, eftersom de söker en ansvarig till egenvårdsavdelningen, vilket ligger nära min bakgrund i hälsokostbranschen.

Jag kan verkligen tänka mig att trivas där. Det Apoteket har som fördel mot de nya konkurrenterna är en välutvecklad organisation. Nackdelen är att många levt under ett monopol, där det handlade mer om rådgivning än om försäljning. Lite grann som Systembolaget fortfarande har det.

Jag har jobbat i nästan 9 år i ett bolag som fick uppleva hur det är att omvandlas från en monopolverksamhet med myndighetsliknande status till att bli konkurrensutsatt på alla fronter och så småningom utvecklade nya verksamhetsgrenar för att överleva.

Naturens lagar, där den bäst anpassade överlever, kan direkt appliceras på företagen. Från fyrkantiga askar med ytterst sparsamma dekorationer har man nu gått över till sortiment med färgglada förpackningar som passar i vilken hälsokostbutik eller vilket parfymeri som helst. Det som fortfarande är ett starkt säljargument för Apoteket är en plattform av seriositet och pålitlighet, som även förmedlas i deras reklamkampanjer.
När jag var i hälsokostbranschen kunde jag känna mig splittrad. Med en vårdutbildning baserad på modern vetenskapsteori ville jag se att det jag sålde hade en dokumenterad effekt. Inte av något obskyrt ”hudinstitut i Schweiz”, utan genom ett flertal repeterbara dubbelblinda placebostudier. ”Syntetiskt” för mig var inte synonymt med ”skadligt”, utan snarare ”välkontrollerat”. Det var nästan som att man skulle ogilla Apoteket om man sålde hälsokost – som om de var motpoler.

Redan då visste jag bättre än så, men det var få i den branschen som hade min naturvetenskapliga bakgrund och gränsen mellan hälsokost och ”new age” var ibland flytande.

Nu kan jag bara vänta och hoppas att jag får möjligheten att utveckla det moderna Apoteket vidare i linje med den marknadsanpassning som redan har påbörjats. En förutsättning för denna anpassning tror jag är att ta in medarbetare från andra branscher än Apotekets egen.