Archive for Personligt

Vad gör oss onda?

En befogad fråga, efter att ha läst ett antal böcker av John Ajvide Lindqvist. Med största sannolikhet är karln inte ondskefull. Mörkret finns inom oss alla. Det som skiljer en god människa från en ond är vad vi väljer att agera utifrån.

Jag har alltid fascinerats av det bisarra och oväntade. Både ondska och fantastisk, rosaskimrande kärlek. Det gör oss hela och kompletta.

I 90-talsthrillern ”Vanishing” med Jeff Bridges som den rätt vidriga figuren Barney får vi det förklarat för oss: Han räddade någon från att drunkna framför ögonen på sin dotter och blev en hjälte i hennes ögon. Därför ville han också se om han var kapabel att göra något riktigt ondskefullt – röva bort någon, söva denna person och låta den vakna upp levande begravd.

Växlingarna mellan vrede, hat, kärlek, glädje, eufori, svartsjuka, saknad och sorg är det som definierar oss som människor. Utan dessa känslor skulle jag inte känna mig levande, hur plågsamt det än kan vara ibland.

There and back again!

Våren blev sommar. Värmen bröt isen på våra sjöar och jag bröt ångesten i gymmet! 6 pass på 3 veckor är en bra början.

Skogen med sin frånvaro av stress fick vara dagens motionspass. Knappt ens andfådd av de branta backarna i Markaspåret.

Jag packar upp bagaget ur min mentala ryggsäck. Jag är här för att stanna.

Vi är passiva utropstecken!

Inne på mitt 45:e levnadsår. Sitter med en repris av hockeymatchen mellan Luleå och Växjö på TV’n i bakgrunden. Hörlurar med Ratata – Sent i september.

Gammalt möter nytt och det är där i gränslandet som tankarna svävar fritt.

Tre förhållanden, inne på det fjärde och hittills längsta, som har passerat 7 år.

Inkomster från 6 olika håll under året som gått: Egen firma, Life, ABF, Medborgarskolan, Örebro kommun och Hallsbergs kommun.

Jag är ganska trött på att jag bara kommunicerar med mig själv i form av stolpar – en enda lång punktlista. De perioder jag har mått som bäst är när jag har hållit kontinuitet i mina intressen. Jag tror inte att jag blir lycklig förrän jag bryter igenom islagret av panikångest som fortfarande ligger som en tunn hinna över min träningsglädje i gymmet. Det som band samman dagarna till veckor, månader och år är nu bara en ofokuserad gestalt i min historiebok. Det som var min stolthet och prestation blir bara ett hån i spegeln, som berättar en helt annan historia.

Nu gäller det att vända passivitet till aktivitet. Våren kommer snart att göra det lättare, men det borde inte spela någon roll. Det gjorde det aldrig förr.

I en dum värld är det inte svårt att verka klok

Citatet i rubriken minns jag från en Bamse-tidning i min barndom. Naturligtvis var det besserwissern Skalman som stod för uttalandet.

Idag är det som om beundran för intelligens eller utbildning är som bortblåst. Jantelagen förbjuder oss att framhäva våra överlägsna sidor.

Detta medan alternativmedicin och new age sprids som en löpeld över nätet. Som om det ”mystiska” är mer lockande än forskning och vetenskap? Jag lovar alla som sysslar med de alternativa världsåskådningarna att om ni brydde er om att öppna facklitteratur och faktiskt lärde er något användbart, så skulle ni förstå att det är den äkta världen som är mest fascinerande av alla!

Jag driver en hård retorik i sociala medier mot religion, alternativmedicin och konspirationsteorier. Det som skrämmer mig mest är när jag ser folk på min vänlista sprida dessa irrläror och ”gillar” dem. Jag för en inre kamp huruvida jag ska ta bort dem från listan eller inte.

 

 

Fascinerande Blocket

Jag tycker att det är lika intressant och samtidigt irriterande varje gång som jag annonserar på Blocket. Denna gång har jag bestämt mig för att avyttra mitt paket med systemkamera, 4 objektiv och blixt för i runda slängar 15 000 kronor. I min värld borde det sortera bort – hur jag ska jag uttrycka detta politiskt korrekt – slöddret.

Men naturligtvis fungerar det precis tvärtom. Massor av diverse sorgliga typer, som erbjuder en bråkdel av det priset och tror att jag är lika desperat efter pengar som de är efter att göra det perfekta klippet – och kunna sälja det vidare med vinst. Nypris är runt 25 000 kronor idag och jag vill bara ge någon annan chansen att använda de prylar jag för tillfället har tröttnat på. Vill jag ha en systemkamera så köper jag det när jag vill i framtiden, när prestandan uppgraderats tillräckligt för att vara intressant. Idag räcker min Nikon P510 med 42x zoom för mina enkla fotografiska expeditioner eller min Olympus XZ-1 för mer konstnärligt foto.

Automatgenererade mejl dyker också upp, t.ex. det från ”Mary” som undrar om kameran finns kvar och om jag kan skicka priset. Det är bara ett trick för att jag ska avslöja min privata mejladress och vips är den såld till ett mindre nogräknat marknadsföringsnätverk. Det funkar säkert på 95 % av befolkningen – men inte på mig!

Kansas is going bye-bye

Morpheus verkar ha övergivit mig. Tur att det finns TV och internet. Jag låter en skål med mjölk och flingor, kryddad med jordgubbskräm, få verka en stund. Kanske det kan hjälpa.

Det är lätt att ägna sig åt verklighetsflykt under småtimmarna. Fast vad är verkligt – egentligen? På något vis får jag utgå ifrån att det som andra omkring mig – som verkar vara omkring mig – upplever och kan bekräfta stämmer överens med min verklighet, det får lov att vara verkligt.

Det jag skriver här är verkligt, fast det är en filtrerad verklighet. En nyanserad bild av världen, som trots min ibland syrliga kritik mot fenomen omkring mig, ändå bara är en förnimbar skugga av vad jag känner. Allt för att passa in, kunna passera som normal.

Min mobilhistorik

Jag hittade en tråd på ett forum där det diskuterades vilka mobiltelefoner man haft under årens lopp. Det fick mig att göra en egen lista.

Alcatel HC 800 var den första, 1997. Batteritiden ungefär som min nuvarande telefon, dvs. en dag.

 

 

Nummer 2 var Siemens C25. Jag gillade det smidiga formatet. Batteritid på över en vecka.

 

 

Den 3:e blev klassiska Nokia 3310, som har snudd på ikonstatus. Upp mot 10 dagar batteritid och sammansatta SMS!

 

 

Nummer 4 var också en Nokia, 3510i. Den ligger just nu på laddning och ska lekas med om en stund.

 

 

Nummer 5 var en riktigt trevlig Samsung SGH E700. Flipp-flopp! VGA-kamera och kul display på framsidan.

 

 

Den 6:e blev en väldigt kort bekantskap. Siemens S65 var ett totalt tekniskt fiasko. Tur att jag hade kvar min gamla Samsung och Nokia 3510i.

 

 

Den 7:e var då ett högteknologiskt under. Nokia N85 hade en bra 5 MP-kamera med riktigt fin (Carl Zeiss) optik, spelsystemet N-gage, musikspelare och gick hyfsat att surfa på. Batteritiden var också helt ok, med uppemot en vecka mellan laddningarna.

 

 

Lur nummer 8 var en iPhone 3GS! Efter en oangenäm bekantskap med iTunes gav jag upp Apple.

 

 

Min 9:e telefon höll på att göra mig ilsken på HTC för all framtid. Trots att HTC Hero lovordades av tekniknördar, föll den mig aldrig i smaken. Navigeringskulan sög och skärmens touch var hur seg och oprecis som helst.

 

 

Den 10:e luren lyckades inte heller övertyga mig, trots sina fantastiska finesser, eller kanske just tack vare dem. Visst, den kunde fungera som en Linuxterminal och programmeras hur som helst. Skärmen hade fin grafik, men svarade inte som den skulle. Alltid svårt att träffa rätt på de olika ytorna och menyer fanns det hur många nivåer av som helst.

 

 

 

Så var vi framme vid den 11:e, om jag lyckats komma ihåg alla. HTC Desire gav mig precis det jag sökte! Lättskött, svarade exakt på beröringen och hade Android! Härligt att kunna ta med sig Spotify.

 

 

Min 12:e telefon hade jag kvar tills för någon månad sedan. HTC Sensation var en fortsättning på det framgångskoncept som jag tyckte att Desire lyckats med. Allt var bara så mycket mer. Tyngden gav en lyxkänsla i sig, som jag faktiskt saknar i min nuvarande bärbara minidator:

 

 

Nummer 13. HTC One X. Kameran har blivit bättre, men har ändå långt kvar till de enklaste kompaktkamerorna. Processorn är supersnabb. Apparna laddas ner och installeras sekundsnabbt. Men hur i helsicke kan man ha ett fast monterat batteri?! Och var är möjligheten att ha ett minneskort?! Nog för att ca 25 GB minne räcker ett tag och ytterligare 25 GB minne i ”molnet” på Dropbox erbjuds gratis, men ändå. Men jag är nöjd, förutom den usla batteritid som dagens flesta smarta telefoner erbjuder. Därför köpte jag denna:

 

 

Detta portabla extrabatteri från New Trent köpte jag på brittiska Amazon. 7000 mAh ger flera fulla laddningar till min mobil (som har ett 1800 mAh-batteri). Detta för ca 350 kr inklusive frakt! Den är ungefär lika stor till ytan som min mobil, men lite tjockare och väger runt 300 gram. Helt okej att ha i jackfickan.

 

Jag älskar elektronik!

Det torde knappast ha undgått de som känner mig att jag är en nörd. Jag gillar allt med en display, speciellt när prylen i fråga fått några år på nacken. Ibland saknar jag tiden då telefoner hade knappar – men ve den som tar min härliga HTC One X ifrån mig :-)

Här är en härlig nostalgibild från Nokia (klicka för full storlek):

 

A-kassan: En byråkrati utan dess like!

Stackars, stackars den som är arbetslös. Och då menar jag inte bara tristessen och känslan av att inte vara önskad av samhället. Nej, till råga på allt ska man trassla sig igenom den byråkratiska labyrint som A-kassan har byggt.

Jag tjänade ca. 600 kronor efter skatt på min lilla festliga bisyssla förra året. Jag kunde säkert ha farit runt och hjälpt folk med hemelektronik svart, men jag valde ”det rätta” alternativet: Att registrera en firma, skaffa F-skattebevis och momsregistrera mig. Just for the fun of it!

Nu får jag bittert lida konsekvenserna av detta, då jag bombarderas av Unionens A-kassa med blanketter hit och dit. För 600 spänn! Jag kan tillägga att jag gick minus första året. Dessutom fick jag tillbaka min ansökan om A-kassa, för jag hade missat att kryssa i ”nej”-rutan på frågan om jag fått avgångsvederlag. Är det svårt att ringa och fråga? Varför ska jag ange mitt telefonnummer om de inte använder det? Nej, istället ska de skicka ut nya blanketter. Sedan ska jag fylla i och skicka tillbaka. Porto åt båda håll. Miljöbelastning för transporten. Jag har skickat fler brev på en vecka till dem än vad jag normalt gör på ett år!

Det cyniska samhället

Idag har jag grävt lite i människans fundament och utforskat vår cyniska sida – utnyttjandet av okända individer som redan har det svårt.

Jag talar om SMS-lån och annan liknande verksamhet. Årsräntor på 5-600 % är inte alls ovanliga. Låna 5000 och betala 6000 efter 30 dagar. Vilken affärsman skulle ta ett sådant lån? När jag ser på Lyxfällan kan jag konstatera att många har hamnat där som en följd av en omedelbar behovstillfredsställelse i kombination med dessa snabba lån.

En ny tjänst som jag läst en del om, tack vare deras massiva reklam på Facebook, är TrustBuddy. De fungerar som en mellanhand utan att själva stå någon risk. Du kan låna ut dina pengar och får i snitt 12% årsränta för detta. En lång tråd på Flashback behandlar ämnet. Jag känner mig tveksam, inte bara av rädsla för att bli lurad på de pengar jag lånar ut, utan för den höga räntan som låntagaren får betala. Företaget är kontrollerat av Finansinspektionen, så det borde vara ok, men allt är inte moraliskt riktigt bara för att det är lagligt.