Idag har jag grävt lite i människans fundament och utforskat vår cyniska sida – utnyttjandet av okända individer som redan har det svårt.
Jag talar om SMS-lån och annan liknande verksamhet. Årsräntor på 5-600 % är inte alls ovanliga. Låna 5000 och betala 6000 efter 30 dagar. Vilken affärsman skulle ta ett sådant lån? När jag ser på Lyxfällan kan jag konstatera att många har hamnat där som en följd av en omedelbar behovstillfredsställelse i kombination med dessa snabba lån.
En ny tjänst som jag läst en del om, tack vare deras massiva reklam på Facebook, är TrustBuddy. De fungerar som en mellanhand utan att själva stå någon risk. Du kan låna ut dina pengar och får i snitt 12% årsränta för detta. En lång tråd på Flashback behandlar ämnet. Jag känner mig tveksam, inte bara av rädsla för att bli lurad på de pengar jag lånar ut, utan för den höga räntan som låntagaren får betala. Företaget är kontrollerat av Finansinspektionen, så det borde vara ok, men allt är inte moraliskt riktigt bara för att det är lagligt.