Ja, så skulle man kunna tolka den ensamhet som sprider sig i takt med att städerna växer. Det blir allt svårare att nå varandra fysiskt. Kontakten kan ske sporadiskt via Facebook. Ett flyktigt ”grattis” på uppmaning av en pop-up-ruta. Inte ett handskrivet vykort ens.
Min egen frustration över hur jag ska kunna nå ut till de tusentals ensamma eller åtminstone tekniskt isolerade seniorer, som jag vill hjälpa och ha som målgrupp för Tekniksamariten. Det är synd att behöva ta betalt alls, men något måste jag leva på.
Jag kan bara inte komma över irritationen på samhällets syn på egna företagare. Bara för att jag startade Tekniksamariten förut och hade en omsättning på några tusenlappar medan jag samtidigt jobbade som anställd, så får jag inget Starta Eget-bidrag. För min del är det precis som ett nystartat företag med samma förutsättningar.
Nåja, snart är tiden ute för mig ändå, då A-kassan dyker ner till löjliga 680 kr/dag och ger under 11000 efter skatt. Då får jag lära mig att flyga ändå. Dela ut lappar på stan. Knacka på hos alla äldreboenden.
Deltidsjobb då? Visst. Lycka till. Knappast någon butik som anställer folk som tjänat mer än butikschefen. Överkvalificerad. Intressant ord.