Fredrik Alvelöv

Barndomen

Jag startade livet 1972 och växte upp i stadsdelen Almby i östra Örebro. Jag var som liten ganska försiktig av mig och sögs hellre in i vetenskapliga böcker och science-fiction än spelade hockey och fotboll. Granne med mormor och morfar fick jag en naturlig gemenskap med de äldre generationerna.

Fritidsintressen

Musikintresset startade tidigt. Det var föräldrarnas musiksmak som påverkade mycket, förstås. En salig blandning av svensk folkmusik (de dansade folkdans), Lill Lindfors, Lee Hazlewood, jazz, Pierre Isacsson och Svensktoppen. Den musik som var tänkt för oss som var barn på 70-talet och tilltalade mig var James Hollingworth & Karin Ljungman (”Älgarna demonstrerar”) samt klassiska barnvisor som Alice Tegnér.

Synthmusiken gjorde sitt intåg i mitt liv i form av tyska Kraftwerk. Sedan blev det Depeche Mode, Erasure och annat blipp-blopp. Idag lyssnar jag på det mesta, men kvällstid får det gärna vara något med lite atmosfär och rymd, som Vangelis eller Mike Oldfield. Oceanlab är en annan favorit. Mauro Scocco/Ratata, Dire Straits, Phil Collins och Paul Simon har varit långvariga gäster i mitt vardagsrum. Jag får inte heller glömma Kent och Lars Winnerbäck. George Michael får också sjunga lite hemma.

Den egna musiken började med den näst intill obligatoriska blockflöjten i lågstadiet. Sedan följde altblockflöjten samtidigt med gosskör! Lite fiol hann jag också med, fast bara något år. Jag och pappa gick på pianokurs med Suzuki-metodik (på gehör, man spelar utan noter). Musikutövandet varvades med schackspel och simning.

1992 började jag träna på gym. Snart var jag helt uppslukad av gymkulturen, kroppsbyggning, näringslära, biokemi och hälsokost. Numera är det en hobby bland alla andra.

Intresset för hi-fi, hemmabio, datorer, teknik och naturvetenskap i stort har följt mig genom åren. På senare tid har det smugit sig in ett intresse för historia och psykologi. Ta mig tusan! Jag har närt en humanist vid min barm! Det ryktet bekräftas också genom att jag nu gått och blivit ”god man” och förvaltare för två personer.

Ett tag var jag med i fotoklubben Focus. Nu är det sång i manskören Lorelei som är föreningsverksamheten. Lokalhistoria några terminer följdes av kurs i amatörteater, som nu pågår.

Utbildning

Ju mer man lär sig, desto mer förstår man hur lite man vet. Det gäller i alla fall mig, även om jag märkt att många i min omgivning saknar den självinsikten.

Det blev Teknis’ efter högstadiet. Numera kallas Örebros tekniska gymnasium för Rudbecksskolan, något som vi gamla teknister envist slår ifrån oss att den någonsin skulle ha hetat. Sedan följde laboratorieassistentutbildningen i mikrobiologi på Vårdhögskolan i Örebro, då belägen i f.d. Alnängsskolan vid Slussen i de lokaler som nu är Wadköpings utbildningscenter. Kort efter att jag gått ut, slängde de på en 10-poängsuppsats och gav studenterna 3 år på sig för samma utbildning som vi klarade på 2,5 år. Dessutom döpte de om titeln till tjusiga ”biomedicinsk analytiker”. Lumpen följde på det: A9 i Kristinehamn. Blev först skyttesoldat, sedan sjukvårdare och sist civil pga skadat knä och rejält stukad fotled. Okej, jag är ett pacifistiskt blötdjur!

Tog upp studierna några år senare och läste miljöanalytisk kemi på Örebro Universitet. Väldigt många trevliga och intelligenta människor med skruvad humor, som jag verkligen saknar (både humorn och människorna).

Jobben

Varje sommar under studietiden lyckades jag hitta jobb. Det var charkdisken på ICA, Vägverkets (dåvarande Trafiksäkerhetsverket) registeravdelning samt Farmek (Scan). Många udda figurer som berikade mitt liv, speciellt på Farmek. Det är med en tår i ögat jag saknar Krok-Börje, Turken, Kjille, Kent, Ulla och Granis. Alltid spännande efter helgerna, med Krok-Börjes rövarhistorier.

Ett halvår var jag instruktör på Brickebackens gym. 5-6 år var jag säljare och sedan ett kort tag butikschef på Naturapoteket. Hälsokostkedjan såldes sedan och införlivades i Life. 2003 började jag på SAKAB, först som innesäljare och från 2007 till 2011 som samordnare för import/export.

Så var det dags för luftombyte och i juni 2012 började jag på LBC Logistik i Karlskoga, som säljare för miljötjänster. Det var inte riktigt den utmaning jag hade tänkt mig, då jag hoppats på mer verksamhetsutveckling och mindre monotont sälj.

När jag utnyttjat min arbetslöshetsförsäkring från Unionen fullt ut, men ändå inte hittat det jag sökte på arbetsmarknaden, bestämde jag mig för att förverkliga min dröm och bli egen företagare. Ett tufft beslut, som jag i skrivande stund, maj 2014, hoppas var det rätta. Tekniksamariten är mitt alias, när jag hjälper privatpersoner, föreningar och småföretagare med datorer, internetanslutning, telefoner och TV.

Genom envishet och en smula tur fick jag möjligheten av bli kursledare i teknikämnen på både ABF och Medborgarskolan. Detta ihop med uppdrag som god man och förvaltare samt timanställning på Life-butikerna i Örebro har gjort att jag faktiskt har överlevt! Skam den som ger sig!