Vi är passiva utropstecken!

Inne på mitt 45:e levnadsår. Sitter med en repris av hockeymatchen mellan Luleå och Växjö på TV’n i bakgrunden. Hörlurar med Ratata – Sent i september.

Gammalt möter nytt och det är där i gränslandet som tankarna svävar fritt.

Tre förhållanden, inne på det fjärde och hittills längsta, som har passerat 7 år.

Inkomster från 6 olika håll under året som gått: Egen firma, Life, ABF, Medborgarskolan, Örebro kommun och Hallsbergs kommun.

Jag är ganska trött på att jag bara kommunicerar med mig själv i form av stolpar – en enda lång punktlista. De perioder jag har mått som bäst är när jag har hållit kontinuitet i mina intressen. Jag tror inte att jag blir lycklig förrän jag bryter igenom islagret av panikångest som fortfarande ligger som en tunn hinna över min träningsglädje i gymmet. Det som band samman dagarna till veckor, månader och år är nu bara en ofokuserad gestalt i min historiebok. Det som var min stolthet och prestation blir bara ett hån i spegeln, som berättar en helt annan historia.

Nu gäller det att vända passivitet till aktivitet. Våren kommer snart att göra det lättare, men det borde inte spela någon roll. Det gjorde det aldrig förr.