Vi är inte längre där

Det är en kall vinternatt, den 23:e december 1980. Genom den smala springan mellan väggen och den orange rullgardinen kommer det blinkande ljuset från snöplogarna utanför. En tryggare plats är svårt att hitta än sängen, medan föräldrarna stökar ute i köket med det sista inför julaftonen. En uråldrig känsla av att de vuxna håller vakt kring elden i grottan, som skyddar mot det vilda utanför.

Men jag är inte längre där.

Istället har jag idag tackat nej till ett jobb i hälsokostbranschen. Det blir så förljuget. Visst finns det ett och annat där som hjälper, men desperationen hos de som söker sig dit är mer än jag orkar med. Speciellt de som kommer dragande med handskrivna lappar i spretig stil från en ”biopat” eller ”kinesiolog”. Vi tror att vi lever i en upplyst tid, men det har aldrig varit så lätt att luras. Källkritiken hos alltför många verkar vara i det närmaste obefintlig.

Tvärtemot vad många tror, är det skrivna ordet inte lika med sanningen. Jag brukar säga att man inte ska söka kunskap hos den som säljer. De har en agenda, som är ganska uppenbar, trots den ärliga uppsynen.

 

 

Comments are closed.