Fel tid

Jag tar till dessa fattiga tangenter igen. De har inget att erbjuda jämfört med de som frambringar toner, men får duga just nu.

Tiden idag är inte min. Inte på särskilt många sätt alls. Hela dagen ville jag bara kasta bort min telefon och leva i en värld utan datorer.

Helskumt. Jag är en teknikmänniska. Visst, men bara till det yttre. Inuti väver jag drömmar av skimrande fantasitrådar, gungar på grässtrån fyllda av daggdroppar och låter mig vaggas till sömns av vinden i barndomens bigarråträd, där jag ligger i hängmattan. Mitt i all logik och rationalitet längtar jag efter kaos och spontanitet.

Jag vill stå i en slottsruin någonstans i Skottland och höra Runrig spela och sjunga på gaeliska. Se solen sjunka ner över stenmurarna som de gjort i nästan 1000 år.

——————————————————————-

Ingen mening med att läsa nyheterna längre. Det rapporteras sällan om något glädjande.

Den här artikeln sa egentligen mycket av det jag vill säga –  att världen liknas mest vid ett svart hål, som slukar all lycka – där män som Donald Trump härjar och dessutom får med sig ett stort gäng andra gaphalsar, utan konsekvensanalyser.

Måsar, varma klipphällar, glittrande vågor, saltstänk och doft av hav. Det känns väldigt långt borta nu.

Min favoritdikt av Fröding, En Ghasel , ger mig ord för just det jag känner:

”Jag vill, jag vill, jag skall, jag måste ut
och dricka liv, om blott för en minut,
jag vill ej långsamt kvävas bakom gallret!”

 

Comments are closed.