Snäll innerst inne

Lyssnar på musik från förr. Riktigt klassiska svenska låtar med The Pinks, Anna Book och Solstollarna. Somrarna på 70- och 80-talet i mitt Almby. Lekplatsen i kvarteret med sitt klättertorn. Gungorna som vi tävlade i att hoppa längst ifrån. Fullkomligt livsfarligt.

Doften av nyklippt gräs, den daggvåta filten som vi åt picknick på i vårt indiantält i trädgården. ”Sommarmorgon” på TV startade dagarna på sommarlovet. Sedan var det cykelturer i kvarteret med ”gänget”. Lekte ”dunk” eller andra rörliga lekar kring lekparken.

Inga telefoner, inga sociala medier eller nätmobbing. Ville man säga något elakt fick man göra det öga mot öga och ta konsekvensen omedelbart, men det var sällan det hände som jag minns det.

Musiken var allestädes närvarande i mitt liv. Om jag inte lyssnade på den så gnolade jag eller hade den i huvudet. Det jag minns mest från mitt tidiga musikaliska skafferi var influerat av föräldrarnas smak. Lill Lindfors’ skiva ”Fritt fram” från 1975, ABBA, Jerry Williams, Pierre Isacssons ”Pierre!” (”Då går jag ner i min källare”), musikalen Hair, Lee Hazlewoods ”Friday’s Child”, singeln ”Icko, icko” med Little Gerhard och av barnlåtarna var det James (Hollingworth) & Karin (Liungman), Fem myror(…) och Klapp & Klang-gänget som spelades.

Svensktoppen fyllde på ett antal kassettband med Ted Gärdestad, Rod Stewart, Janne Lucas Persson, ”Köppäbävisan” och annat som var populärt under åren kring decennieskiftet 70/80.

Den första LP jag köpte för egna pengar var (och nu försvinner det sista lilla uns av coolhet jag någonsin haft) ”Främling” med Carola, 1983.

Den andra var å andra sidan ”Brothers In Arms” med Dire Straits. ”Å andra sidan”, förresten? ”Gubbrock” har min ex-fru kallat dem, med en fnysning och en glimt i ögat. Coolare än Carola i alla fall.

Sedan föll jag tillbaka i töntträsket ännu djupare, då CD kom och den första jag köpte var Mauro Scoccos självbetitlade album (med ”Sarah”).

Det blev en bunt synthalbum från Kraftwerk, Depeche Mode, Jean-Michel Jarre och Erasure ihop med smörpoppens mästare Phil Collins. Pet Shop Boys inte att förglömma!

Svenska synthpopparna Adolphson & Falk samlades på hög.

Många kassettband med ”Tracks” och Clabbes ”Rakt över disc” blev det också på 80-talet.

Musiken är för mig förknippad med allt som en människa kan uppleva. Jag lever ett intensivt inre liv, som bara mina närmaste vet. För det mesta försöker jag att hålla masken, men när orättvisor uppkommer omkring mig blir jag rasande.

Jag söker ofta melankoliska stämningar, längtan, lite sorgsenhet, nostalgi. När jag var yngre var det en kärlek jag inte kunde få som var mottagaren av min åtrå. Ganska patetiskt kan jag tycka nu, men lite självömkan kan alla få unna sig – ibland…

Om någon skulle sammanfatta mig med en mening kunde det få bli ”en snäll, obotlig romantiker som älskar och slår ihjäl med samma varma själ”. Den dagen jag inte kan gråta eller bli arg, då kan du få skjuta mig.

 

DSC00077

Min saknade lillebror Henrik 1979 i vårt indiantält på Rudbeckiusvägen 20 i Almby, Örebro.

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *