Det fanns en tid i mitt liv som var fylld av reflektion, vilket var ämnet i mitt förra inlägg. Kanske är det så för många, att under tonårstiden och åren närmast därefter är man mer introspektiv – en navelskådare.
Jag vill alltid stå mig själv närmast. Inte för att jag är världens största egoist, utan just för att genom sig själv känner man andra.
Gnothi Seauton – känn dig själv!
Självkännedom är fundamentalt för mänskligheten. Den driver oss framåt och ger oss riktning i livet. Den är skillnaden mellan de som bygger upp samhället och de som bryter ner det.
I stunder som denna, när livet ändrar riktning och framtiden ligger som en mörk motorväg, då är självkännedomen en ledstjärna, som lyser upp och skapar avfarter på den mörka vägen.
Jag ser mig själv som en sådan ledstjärna. Där hjälp behövs, där vill jag vara. Hjälpa andra att komma vidare i livet. Det är en lång väg dit från den plats där jag befinner nu, bland papper, paragrafer och pengar.