Känslan av att stå i en skivbutik och bläddra bland LP-skivorna efter just det album som jag sparat till är något jag saknar.
Media strömmar idag emot oss i alla tänkbara kanaler och är billigare än någonsin. Det är också väldigt lätt att kopiera i stora mängder. Mycket musik mixas för att ha en ljudbild som hörs även i brusiga miljöer. Dynamiken går förlorad när avståndet mellan de svagaste och de starkaste partierna minskar.
Jag har på senare tid kommit på mig själv med ett osunt konsumtionsmönster av film och musik. Det är inte längre filmen eller musiken som är föremålet för min uppmärksamhet, som det var förr. Då såg jag koncentrerat på en film och gjorde inget annat. Nu kan jag surfa på nätet med en film eller ett musikstycke i bakgrunden medan jag förstrött stoppar i mig lite mat. Musiken och filmen har blivit som skräpmat, något man stoppar i sig i förbifarten.
Inget fel i att ha musik i bakgrunden medan man läser en bok – tvärtom. Det kan mycket väl förstärka intrycket av boken. Däremot vill jag inte bli flat i känslan av musik eller film. Behållningen av stämningen i en film eller detaljerna i musiken får inte gå förlorad.
Förutom de ekonomiska och juridiska aspekterna av den illegala nedladdningen kan jag känna att det finns en risk för att man tappar respekten för det arbete och det konstnärliga värde som upphovsrättsinnehavaren har lagt ner på sitt verk. Det är så lätt att knappa in ett sökord och få ner det i digital form. Även de lagliga alternativen, som Spotify, gör att det kan urarta till ett musikaliskt zappande. Var ärlig nu: När lyssnade du senast koncentrerat på ett helt album med din favoritartist?