Archive for Samhälle

Att söka jobb är också ett jobb

Jag har varit arbetslös (eller arbetsfri) sedan den 1 november. Än så länge får jag ersättning från mitt förra jobb, så jag tillhör inte de som är öppet arbetslösa på ett tag. Med engagemang och envishet hoppas jag slippa det. De ser så bedrövade ut där de står och fryser med sina plastmappar och cigaretter utanför Arbetsförmedlingen. Jag kände mig privilegierad i tisdags, när jag gick till min jobbcoach på ett privat företag.

Det finns alltid de som har det värre om man ser sig omkring. Om jag blev snuskigt rik, skulle jag skänka glädje med pengarna till de som har det sämre i min hemstad. Tills dess gör jag vad jag kan genom uppdragen som god man och förvaltare.

Det ständigt pågående hemfridsbrottet

Jag har satt upp en stor, vacker skylt på ytterdörren med texten ”Ingen reklam, tack!”. Jag har sagt upp mitt fasta telefonabonnemang, som nyttjades flitigt av telefonförsäljarna, trots NIX-registret. Alla företag som ingår i en koncern blir man uppenbart kund hos i samma ögonblick som man blir kund i ett av dotterbolagen, så då gäller inte NIX.

Som egen företagare, trots min ganska blygsamma omsättning, blir jag ofta uppringd av diverse ganska misslyckade försäljare. Idag hade jag en kille från Göteborg som sa ”faktiskt” i varje mening. Jag hörde inget annat. Tror att han ville ha Tekniksamariten på de små blocken som avdelar kundernas varor på snabbköpens löpande band i kassorna  – för det facila priset av 1900 kr/månad. Jag sa ”faktiskt” nej.

Varför kan inte företagen ha varsin egen säljkår? De som ringt mig hittills har varit riktigt usla och tjejen som ringde efter ”faktiskt”-killen idag lät som om hon ringde från Fantomen-grottan med Guran stojande och skrattande en halvmeter från luren. Det kallas visst callcenter. Att de inte gör bättre research innan de ringer en egen företagare. Kolla min omsättning! Vill jag betala tiodubbla årsomsättningen i månaden för marknadsföring?

Att tjäna pengar på andras lidande

Jag blir heligt förbannad när jag läser om hur det privata vårdföretaget Carema får ut fantastiska överskott ur sin vårdverksamhet, som de dessutom placerar på konton i skatteparadis utomlands. Att de provar sig fram hur länge de äldre kan gå med samma blöja.

Jag hoppas verkligen att de äldre inte får sämre vård för att cheferna ska få ut hög bonus. All vinst borde återinvesteras för att ge ännu bättre vård i framtiden. Ett vårdföretag tycker jag ska ledas av personer som brinner för att göra gott mot andra människor – inte av de som bara tänker på sitt eget feta bankkonto!

Att reflektera i ekorrhjulet

När ekorrhjulet snurrar allt fortare, pådrivet av profithungriga aktieägare, då är det svårt att få tid över till reflektion. Mer ska utföras med mindre personella resurser. Vi ska jobba smartare, implementera LEAN eller andra systematiserade arbetssätt.

Hur jobbar man smartare utan tid för eftertanke?

Det som händer vid stress är att hjärnan låser sig. Allt blir mer svårtillgängligt. Minnena gömmer sig i en surrande massa, en ihållande ton av bakgrundsljud, en grå filt lindar in medvetandet.

Man värderar istället för att reflektera. Det blir negativa spiraler och hårda ord. Armar sträcks panikartat ut och händer griper tag från alla håll och vi drar ner varandra i ett träsk av omöjligheter. Utan lugn och eftertanke kommer detta mönster inte att brytas innan det är för sent. Depression, utbrändhet och folk som säger upp sig. Rädda sig den som kan!

Det viktigaste en chef eller företagsledare kan göra är att lyssna på de anställda. De gnäller inte för att det är deras största nöje. De är ofta mer måna om att arbetsplatsen ska fungera än de högsta cheferna, som snart kan hitta något annat om det går åt skogen. De som jobbat i 20-30 år på samma ställe ser jobbet som sitt andra hem – inte bara ett underlag för lönekuvertet.

Lagom mycket fördomar?

Finländare var andra klassens medborgare för några årtionden sedan. Nu är det ingen (nja, några få, kanske) som ser något konstigt med ett finskt ursprung. Zigenare (förlåt – romer) däremot ses fortfarande av många som kontroversiella, delvis eftersom de i stor utsträckning har behållit sin kultur.

I DN diskuterades filmen ”Jägarna 2” och man konstaterar i artikeln att finnarna nästan uteslutande är ”bad guys”. Valet stod mellan finnarna eller romerna (som enligt Kjell Sundvall var de riktiga förebilderna för karaktärerna), men att ha gett romerna en sådan roll hade blivit för rasistiskt.

Det som hade varit alldeles galet och fördomsfullt för några decennier sedan är nu nästan ok. Det gäller att vara lagom fördomsfull i mellanmjölkens förlovade land.

Människors värdeminskning

Jag skrev för ett tag sedan om multimedias värdeminskning. Det är numera så lätt att snabbt få tag på den musik eller film som man vill ha.

Det får mig att fundera på om inte samma inflation har drabbat arbetsmarknaden. När kompetens avfärdas så lätt som jag har sett exempel på, när man inte ska tro att man är oersättlig, när folk klagar på överbelastning och får höra att ”då de börjar klaga, då är det lagom mycket att göra” – ja, då blir jag rädd att människors värde också har minskat. Kör slut på dem och anställ nya.

Om chefsgruppen byts ut vart tredje år behöver ingen ta ansvar för de som jobbar kvar. När chefsjobbet enbart går ut på att tjäna snabba pengar på andras hårda slit, då får vi inga glada medarbetare.

Lokalhistoria

Jag har alltid varit nostalgisk av mig. Det är inget fel att vilja bevara det gamla till eftervärlden, bara man inte uppslukas av det och glömmer att se framåt.

Historia sätter oss själva i ett pågående förlopp och ger oss perspektiv. Det vi ser som en ström av vardagar är framtidens barnkammare. Det vi beslutar nu ger ringar på vattnet.

Runt omkring mig i staden Örebro ser jag spår av de som har levt och verkat här: Apotekaren von Aken, som uppfann ett brandsläckningsmedel och gav namn till Akensgatan. Kasten Ottergatan är uppkallad av den tyskfödde Casten Otter, som grundade Örebro Gevärsfaktori och vars bostad låg där nu Stora Hotellet ligger, på Drottninggatan 1.

Mitt mål är inte att få en gata uppkallad efter mig, utan att få leva i minnet hos de nära och kära, som kommer att vandra här i staden långt efter att jag har lämnat jordelivet.

 

Sagan om arbetsveckan som blev en helg

Så har det flutit förbi ännu en arbetsvecka. 5 dagar jobb. 2 dagar helg. Sedan börjar det om igen. Mellan tonerna i musiken (Oceanlab)  sugs arbetsveckan upp och försvinner, som vätska av en tvättsvamp.

Doften från köket skvallrar om att det snart blir kladdkaka som skön avrundning på kvällen.

-12 grader på termometern. Fullmånen sprider bleka skuggor över landskapet runt staden. Då är det lätt att glida bort i sig själv och glömma att det finns ord som ”plikt” eller ”måste”.

Ännu ett moll-7-ackord från stereon svävar fram som en böljande silkesduk genom rummet, slår an på min hjärtesträng och  baddar mitt medvetande försiktigt och lite sorgset.

Någonstans föds någon, någonstans dör någon. Just nu. Igen och igen.

Arbetsveckan dör. Helgen föds. Varje vecka. Igen och igen.

Det perfekta jobbet – finns det?

När jag surfar runt på olika forum eller umgås med folk i olika kretsar blir jag alltmer övertygad om att det perfekta jobbet är något som är få förunnat. Det klagas på dåligt ledarskap i alla branscher. Mycket är säkert en företagskultur.

Det räcker med att ledningen som byts ut under några år kommer från helt annan bakgrund med andra tankesätt för att det ska skära sig. Särskilt ofta händer det med bruksmiljöer som levt skyddade, men blir införlivade i stora koncerner. Snabbt ska det in nya system, allt ska centraliseras och språket blir främmande för den som jobbat i den ”lilla” världen.

När allt ställs på sin spets och effektiviseringen ställer högre krav på den anställda som levt i ”skyddad verkstad” uppstår en hotbild mot det lugna och trygga. Där det tidigare fanns gluggar i schemat finns nu snarare överlappningar. Organisationen är inte optimerad för att klara topparna. Någon tid för att ha samkväm med kollegorna är inte att tänka på för många.

I en komplex organisation ställs högre krav på ledarskapet. En snabb titt på forum på nätet och diskussion med fackliga kollegor visar att det finns mycket att göra på den fronten.

Dels finns många gamla chefer kvar, som jobbat sig upp. De har fördelen av att känna alla delar av företaget. Det de saknar är utbildning i just ledarskap.

Andra har blivit värvade som chefer av befintliga chefer, insmugglade i resväskan. Skulle en sådan chef vara dålig är de nästan omöjliga att bli av med. De har sympatier hos ledningen och behöver inte vara där för sin fantastiska meritlistas skull, utan bara för att de kände rätt personer. Bli ovän med dem och din karriär i företaget är spolierad. Det spelar ingen roll att du lyckats bra i alla andra sammanhang och vet att du är kompetent.

Alliera dig istället med de kompetenta cheferna och nyckelpersoner som du kan ha nytta, glädje och stöd av i ditt jobb. Jag har alltid fungerat bäst med intellektuella chefer som resonerar istället för att ge order. Människor som jag skulle kunna tänka mig att umgås med på min fritid.

Rötägg stöter man på i alla sammanhang längs livets stig. Ta ett steg runt dem! Försök inte att slå hål på dem, för då kommer bara en vidrig stank att komma ur dem och förpesta din tillvaro!

Till sist ett citat av Adolphson & Falk (som jag lyssnar på just nu):

Bara för att ordning är en dygd,
vill jag inte se hur tiden rutas in.
Dagarna förgör min fantasi,
men i nattens lugn är tiden min.
Visionerna blir synliga.
Konturerna blir tydliga.
Mina vackraste ord väcks till liv.
Världen är min igen
som en nära vän,
och i nattens lugn är själen fri.

Svar på allt?

Det finns åtminstone en nummerupplysningstjänst som påstår sig ge svar på allt – och de gör de, fast svaren behöver inte vara korrekta. De har bara lovat att svara, för ganska hög ersättning. Svaren innehåller mycket ”tror” och ”tycker”. Det värsta är att många verkar tycka att det är roligt att provocera dem. Så roligt att de betalar för det och stöder verksamheten ytterligare.

Har vi blivit sämre på att söka information, trots alla de fantastiska möjligheter som internet erbjuder? Förr var det lexikon och encyklopedier i biblioteket som gällde. Nu finns Wikipedia och andra relativt säkra källor tillgängliga i din ”smarta” mobiltelefon från nästan vilken plats som helst.

Men hur används de? Fortfarande gäller ett stort mått av källkritik. Det är något som jag tror att många i den uppväxande generationen behöver utveckla. Det är först sammantagna som jag tycker att alla dessa källor har ett värde och utan ett kritiskt öga och en del grundkunskap om vad som är rimligt, kan de bli en stor källa till förtret och spridande av vilseledande information :-)