Archive for Teknik

NetOnNet – gråimportören som inte håller löften!

Det kan inte ha undgått någon i min bekantskapskrets att jag gillar elektronik.

I fredags, för en dryg vecka sedan, var jag inne på NetOnNet för att köpa den TV som jag trodde att jag ville ha. Jag hade sett samma modell för 4000 kronor mer på El-Giganten, eller åtminstone verkade det så. En bokstav i slutet av modellbeteckningen kan betyda mer än du tror!!!

Glad och nöjd tog jag och en vän hem den 55 tum stora LED-TV:n LG 55LM670S. Jag installerade den och började vandra runt i menyerna. Hmmm. Det gick inte att välja Sverige som land. Hmmm igen: Det fanns inte de appar som SMART-TV brukar ha, som Viaplay, SF Anytime, TV4Play, m.m.

Sökningen på internet började. Jodå, det rörde sig om en gråimport. Visserligen stod det på NetOnNet’s hemsida att det var en ”europeisk modell” och att det var engelsk bruksanvisning. Sist jag kollade låg Sverige i Europa, så jag tänkte inte mer på det då. Nu visade det sig även betyda att TV:n inte klarade att ta emot HD-signaler från den inbyggda CA-modulen (för programkort från ComHem och Boxer). Den som köper en 55-tums TV vill oftast se HDTV!

Med denna vetskap i bagaget åkte jag en vecka senare (den 10 augusti, på min 40-årsdag) tillbaka till NetOnNet och ville utnyttja öppet köp, som de har i 14 dagar. Jag berättade min historia, samt att jag inte längre hade kvar kartongen. Normalt gjordes ett avdrag på 250-300 kronor för saknad kartong, sa killen i kundtjänstdisken, men han skulle göra en anteckning i systemet att jag fick lämna tillbaka TV:n kostnadsfritt.

Glad i hågen och en smula lättad åkte jag iväg till El-Giganten och tittade på liknande apparater. Ett demo-ex fanns av ”storebrodern” till min TV, LG LM760T, som jag kunde få för 19000 kronor istället för 21000. Jag slog till och de packade in den i plast.

Jag körde hem den och använde sedan den plasten för att slå in returexemplaret till NetOnNet.

Den här gången stod det annan personal i kundservicedisken. Jag hänvisade till samtalet som jag haft förut och sa att det fanns en anteckning i deras system. Det gjorde det, men där stod bara att jag skulle få lämna tillbaka den utan kartong – inte kostnadsfritt! Egentligen tar de 10 % av priset för saknad kartong (1600 kronor i mitt fall!), men var ”snälla” och tog bara 700 kronor denna gång.

Ett löfte är inte ett löfte på NetOnNet

Jag har lärt mig: Lita inte på NetOnNet. De utelämnar viktig information på sin hemsida, som att vissa av deras produkter inte fungerar i Norden. Att utelämna är inte att ljuga, men fruktansvärt vilseledande.

Fascinerande Blocket

Jag tycker att det är lika intressant och samtidigt irriterande varje gång som jag annonserar på Blocket. Denna gång har jag bestämt mig för att avyttra mitt paket med systemkamera, 4 objektiv och blixt för i runda slängar 15 000 kronor. I min värld borde det sortera bort – hur jag ska jag uttrycka detta politiskt korrekt – slöddret.

Men naturligtvis fungerar det precis tvärtom. Massor av diverse sorgliga typer, som erbjuder en bråkdel av det priset och tror att jag är lika desperat efter pengar som de är efter att göra det perfekta klippet – och kunna sälja det vidare med vinst. Nypris är runt 25 000 kronor idag och jag vill bara ge någon annan chansen att använda de prylar jag för tillfället har tröttnat på. Vill jag ha en systemkamera så köper jag det när jag vill i framtiden, när prestandan uppgraderats tillräckligt för att vara intressant. Idag räcker min Nikon P510 med 42x zoom för mina enkla fotografiska expeditioner eller min Olympus XZ-1 för mer konstnärligt foto.

Automatgenererade mejl dyker också upp, t.ex. det från ”Mary” som undrar om kameran finns kvar och om jag kan skicka priset. Det är bara ett trick för att jag ska avslöja min privata mejladress och vips är den såld till ett mindre nogräknat marknadsföringsnätverk. Det funkar säkert på 95 % av befolkningen – men inte på mig!

Upptaget hos Tele2

Varför har Tele2 så intensiva kampanjer för att värva kunder, när de ändå inte klarar av att leverera mobilt bredband via 3G i Örebro?

De senaste månaderna har uppkopplingsmöjligheten blivit allt sämre, för att kulminera (?) idag, då jag inte ens lyckades surfa i centrala Örebro.

När jag fick nog framåt eftermiddagen och ville få kontakt med Tele2’s kundtjänst fick jag först upptagetton ett antal gånger. När jag väl kommit fram och navigerat mig genom den snåriga tonvalsdjungeln, får jag några korta toner i örat och telefonen visar ”nätverk överbelastat” i displayen. Detta upprepar sig ett tiotal gånger (envis!).

Så småningom får jag tag på en av deras stackars medarbetare som bekräftar att inget fungerar hos dem heller och att jag inte är den första som rapporterat fel på datatrafiken i Örebro.

Undrar om 4G är lösningen eller om det kommer att bli lika fullt där också?

OBS! Lånad mail!

Jag blir så oerhört fascinerad av annonsörerna på Blocket.

Prisbilden på elektronik är inte alls svår att hålla koll på idag, med tjänster som Prisjakt och Pricerunner. Ändå ser jag hur många begär mer än dagens lägsta nypris, bara för att de själva gjorde en dålig affär vid inköpet, eller för att priserna på elektronik sänks i takt med att uppgraderingar av produkten rullas ut. De kommer att bli förvånade över de ”skambud” som fås, om någon ens hör av sig.

En annan kategori är de som säger sig ha ”lånad mail”. Finns det verkligen någon som 2012 inte lyckats skaffa en egen mailadress, åtminstone någon född efter 1970? Speciellt är det, av språkbruket i dessa annonser att döma, de yngre som använder sig av ”lånad mail”.

En tredje är de som tror sig sitta på superprodukten. De skriver bara ”fantastisk TV” eller liknande i rubriken. Antingen är det då en gammal produkt (som var just ”fantastisk” 2002) eller också är de inte särskilt kräsna (vilket syns på att produkten fått 4/10 i betyg på Prisjakt).

Så finns det några som har hittat Prisjakt och helt sonika kopierat ALLT som står om den produkten, istället för att bara skriva ut modellnamnet och göra en kort sammanfattning av de huvudsakliga finesserna.

Stavfelsnissarna ska jag inte klanka ner på för hårt, då en del säkert lider av sin dyslexi, men ibland är det svårt att läsa en annons på 150 ord, där alla står i en enda mening, utan stora bokstäver eller interpunktion.

Det har funnits stunder då jag undrat om det skulle finnas en marknad för hjälp med Blocket-annonser, men jag inser snabbt att dessa människor inte är medvetna om hur deras annonser uppfattas, så det är ingen idé.

Min mobilhistorik

Jag hittade en tråd på ett forum där det diskuterades vilka mobiltelefoner man haft under årens lopp. Det fick mig att göra en egen lista.

Alcatel HC 800 var den första, 1997. Batteritiden ungefär som min nuvarande telefon, dvs. en dag.

 

 

Nummer 2 var Siemens C25. Jag gillade det smidiga formatet. Batteritid på över en vecka.

 

 

Den 3:e blev klassiska Nokia 3310, som har snudd på ikonstatus. Upp mot 10 dagar batteritid och sammansatta SMS!

 

 

Nummer 4 var också en Nokia, 3510i. Den ligger just nu på laddning och ska lekas med om en stund.

 

 

Nummer 5 var en riktigt trevlig Samsung SGH E700. Flipp-flopp! VGA-kamera och kul display på framsidan.

 

 

Den 6:e blev en väldigt kort bekantskap. Siemens S65 var ett totalt tekniskt fiasko. Tur att jag hade kvar min gamla Samsung och Nokia 3510i.

 

 

Den 7:e var då ett högteknologiskt under. Nokia N85 hade en bra 5 MP-kamera med riktigt fin (Carl Zeiss) optik, spelsystemet N-gage, musikspelare och gick hyfsat att surfa på. Batteritiden var också helt ok, med uppemot en vecka mellan laddningarna.

 

 

Lur nummer 8 var en iPhone 3GS! Efter en oangenäm bekantskap med iTunes gav jag upp Apple.

 

 

Min 9:e telefon höll på att göra mig ilsken på HTC för all framtid. Trots att HTC Hero lovordades av tekniknördar, föll den mig aldrig i smaken. Navigeringskulan sög och skärmens touch var hur seg och oprecis som helst.

 

 

Den 10:e luren lyckades inte heller övertyga mig, trots sina fantastiska finesser, eller kanske just tack vare dem. Visst, den kunde fungera som en Linuxterminal och programmeras hur som helst. Skärmen hade fin grafik, men svarade inte som den skulle. Alltid svårt att träffa rätt på de olika ytorna och menyer fanns det hur många nivåer av som helst.

 

 

 

Så var vi framme vid den 11:e, om jag lyckats komma ihåg alla. HTC Desire gav mig precis det jag sökte! Lättskött, svarade exakt på beröringen och hade Android! Härligt att kunna ta med sig Spotify.

 

 

Min 12:e telefon hade jag kvar tills för någon månad sedan. HTC Sensation var en fortsättning på det framgångskoncept som jag tyckte att Desire lyckats med. Allt var bara så mycket mer. Tyngden gav en lyxkänsla i sig, som jag faktiskt saknar i min nuvarande bärbara minidator:

 

 

Nummer 13. HTC One X. Kameran har blivit bättre, men har ändå långt kvar till de enklaste kompaktkamerorna. Processorn är supersnabb. Apparna laddas ner och installeras sekundsnabbt. Men hur i helsicke kan man ha ett fast monterat batteri?! Och var är möjligheten att ha ett minneskort?! Nog för att ca 25 GB minne räcker ett tag och ytterligare 25 GB minne i ”molnet” på Dropbox erbjuds gratis, men ändå. Men jag är nöjd, förutom den usla batteritid som dagens flesta smarta telefoner erbjuder. Därför köpte jag denna:

 

 

Detta portabla extrabatteri från New Trent köpte jag på brittiska Amazon. 7000 mAh ger flera fulla laddningar till min mobil (som har ett 1800 mAh-batteri). Detta för ca 350 kr inklusive frakt! Den är ungefär lika stor till ytan som min mobil, men lite tjockare och väger runt 300 gram. Helt okej att ha i jackfickan.

 

Jag älskar elektronik!

Det torde knappast ha undgått de som känner mig att jag är en nörd. Jag gillar allt med en display, speciellt när prylen i fråga fått några år på nacken. Ibland saknar jag tiden då telefoner hade knappar – men ve den som tar min härliga HTC One X ifrån mig :-)

Här är en härlig nostalgibild från Nokia (klicka för full storlek):

 

När lätt blir svårt

http://kornet.nu/buttons.shtml

http://javlaskitsystem.se/2011/02/konsten-att-oppna-en-dorr-eller-varlden-blir-allt-krangligare/

Dessa artiklar visar på ett tydligt sätt hur viktigt det är att utforma pedagogisk teknik. De visar också att vi bland antar att tekniken är mer komplicerad än vad den är, bara för att vissa har krånglat till det. Ett dörrhandtag kan fortfarande öppna en dörr, fast vi vant oss vid att leta efter en upplåsningsknapp när vi ska ta oss ut från ett företag.

Den trygga elektroniken

Jag har ett långvarigt förhållande till elektronik. När jag var liten kom de första datorerna för hemmabruk. Det fanns även små, bärbara spel i form av Nintendo Game & Watch. Jag har återupplivat dem med hjälp av nya batterier, men de är inte längre lika sensationella.

Den första hemdatorn vi hade hette ORIC-1 och hade mycket blygsamma prestanda. Spelen laddades med kassettbandspelare, precis som den mer kända Commodore 64.

Så småningom tröttnade jag på spelandet och de simpla programmen i Basic. Parallellt med detta fanns det Compis-datorer i skolan. Det var en konstig satsning, med tanke på att de inte återfanns ute i arbetslivet, utan var specialgjorda för skolorna.

När jag började på gymnasiet, 1988, var det min första kontakt med databaser (BBS:er) och terminaler.Vi hade en UNIX-burk (tror det var med Z80-processor), som vissa använde till programmering. Jag skrev mest historier i ordbehandlaren och utforskade möjligheten att med ett modem ringa upp andra databaser (servrar skulle vi nog kalla dem idag), på andra skolor. Det fanns två sätt att kommunicera: I realtid (det som idag kallas chat) och genom meddelanden (dagens e-post eller mejl om man så vill).

Nästa hemdator, som var en riktig PC, köpte jag 1996. En Pentium med 120 MHz processorhastighet. Windows 95 var det då, förstås. Modemet var ett 33,6 kbit U.S. Robotics, men jag uppgraderade sedan till ett 56 k-modem. Oj, så snabbt det gick då :-) Något som störde lite var att det blockerade telefonlinjen. För att inte tala om kostnaden! Det var dyrare att surfa dagtid. Jag vill minnas att jag fick en räkning på 700 kronor för en månad någon gång. Med tanke på inflationen blir det väl uppemot en tusenlapp och då var det inte mycket data som överförts för de pengarna.

Så vi har det bättre idag med fria datamängder, supersnabbt internet och datorer med många kärnor och GHz-processorer. Det krävs lite perspektiv för att uppskatta det!

Tre dagar – tre datorer

För två veckor sedan bestämde jag mig för att jag ville ha en ny, snabbare dator. Så här i efterhand kan jag undra om det beslutet var särskilt väl förankrat.

Jag köpte en Asus med god prestanda. Det är ett känt märke och de lär ska vara tysta, vilket jag uppskattar då datorn ofta agerar musikserver med Spotify i bakgrunden. Jodå, den var tyst och snäll, men uppvisade ofoget att ge mig en ”blåskärm” då och då. Dels anser jag att det är ett oanständigt beteende hos en dator, fullt ekvivalent med att ge någon ”fingret”, dels ett tecken på att något är allvarligt fel. Med det sistnämnda i åtanke (lite oförskämdhet kunde jag ha levat med) packade jag ner allt i kartongen igen, så gott det gick.

De som packar datorerna gör inget annat och kan få ner en kamel i ett mjölkpaket, så att det ändå ser bekvämt och genomtänkt ut.

Väl tillbaka i butiken får jag ett trevligt bemötande, som alltid på NetOnNet. Det är inga problem att få pengarna tillbaka, men jag kanske vill se mig omkring efter en annan modell? Jodå, så klart vill jag det. Efter en stund har jag plockat ut en MSI med toppgrafik och fin full-HD-skärm. 1000 kronor tillbaka dessutom.

Glad i hågen ger jag mig hem och packar upp underverket. Den startar snällt, ger mig inget virtuellt långfinger i ansiktet och allt verkar som det ska. Det medföljer ett s.k. benchmark-program för att demonstrera datorns ypperliga grafikkretsar, men när jag testar blir flygturen i det virtuella landskapet väldigt hackig. Jag tänker att det nog är någon drivrutin eller inställning som behöver fixas.

Jag har skaffat hem några minneskretsar extra, för jag vill att det ska gå fort. Datorn öppnas upp, trots den gnälliga lappen över en av skruvarna: ”Guarantee void if tampered”. Fritt översatt ”bort med tassarna, annars får du inte en spänn”. Jag sätter minnet på plats och skruvar ihop datorn igen. Allt flyter på som det ska vid surfning och ordbehandling, men grafiken är fortfarande skum. Jag tittar in i Enhetshanteraren, där alla datorns komponenter listas upp. Det sitter en gul varningstriangel med ett utropstecken vid raden för grafikkortet! Blodet frös till is!

Kod 43. Den här enheten har stoppats eftersom ett fel har rapporterats.

Det allvetande internet ger alla möjliga förslag på vad jag kan göra, men de allra flesta skrockar hånfullt och säger ”släng skräpet”. Jag lyssnar först på de något mindre cyniska problemlösarna, som tipsar om nya drivrutiner och/eller nytt BIOS. Det sistnämnda ger jag mig bara på om inget annat hjälper, eftersom jag har stekt ett moderkort i min ungdom genom en felaktig BIOS-flashning. BIOS (Basic input/output system) är de mest grundläggande inställningarna i en dator och ligger utanför Windows kontroll. Bara riktiga nördar ska hållas med sån’t. Tyvärr hjälper inget av tipsen.

Med garantikvittot i hand står jag åter på NetOnNet och naturligtvis är det samma kille som dagen innan. Jag är lite nervös för det där med den auktoritära klisterlappen som jag har demolerat, men han säger att man får öppna datorn ändå. Vi startar upp datorn, håller hakan i ena handen, nickar och suckar instämmande åt varningstriangeln i Enhetshanteraren. Ny dator blir det, men vad?

Jag gillade den verkligen och min sambo har en minivariant av samma märke, så jag kvitterar ut en likadan till. Vad är oddsen för att den ska ha samma fel?

Uppackning, start och test. Grafikkortet går som en dröm och ritar upp ett fantasilandskap i 1920 x 1080 pixlar med svävande öar bland molnen och en himmelsk borg med drakar. I’m in heaven!

Men säg den lycka som varar för evigt. 5 timmar senare är hela skärmen som ett intensivt stroboskop på ett disco. Ett epilepsiframkallande inferno!

Dagen därpå, igår, befinner jag mig för tredje gången på NetOnNet. Nu blir det pengarna tillbaka och med stor motvilja åker jag ut till jättebutikerna i Marieberg. NetOnNet verkar vara ”jinxat” för mig ett tag framöver.

Jag försöker på MediaMarkt istället och hittar så småningom en snygg expedit som jag vill ha, trots att det egentligen överstiger budgeten en smula

Elgiganten ska ha 2000 kronor mer för datorn som jag just kasserat! Det säger lite om prisnivån. Jag försöker på MediaMarkt istället och hittar så småningom en snygg expedit som jag vill ha, trots att det egentligen överstiger budgeten en smula. Nej, freudiansk felskrivning! Jag menar förstås dator!

Det är en Acer Aspire 5951G som ståtar med Intel i7-processor, 16 GB internminne och samma grafikkort (Nvidia GeForce GT 555M) som i MSI-datorn. Den har dessutom en löstagbar musplatta med touchskärm, som fungerar som mediafjärrkontroll. Otroligt tjusig bakgrundsbelysning på tangenterna har den också, bara det klart värt 10 000 kr. Den har även fingeravtrycksläsare, så jag kan nu logga in med mitt pekfinger. Fantastiskt!

Man skulle ha haft aktier i Apple…

Men, säger vän av ordning, den dator som nu verkar fungera är då din fjärde på tre dagar, inte den tredje. Besserwisser! Det var tre trasiga datorer, precis som de tre vise männen. Myrra, rökelse och guld i all ära. Man skulle ha haft aktier i Apple…

 

 

 

 

 

 

 

 

Det ständigt pågående hemfridsbrottet

Jag har satt upp en stor, vacker skylt på ytterdörren med texten ”Ingen reklam, tack!”. Jag har sagt upp mitt fasta telefonabonnemang, som nyttjades flitigt av telefonförsäljarna, trots NIX-registret. Alla företag som ingår i en koncern blir man uppenbart kund hos i samma ögonblick som man blir kund i ett av dotterbolagen, så då gäller inte NIX.

Som egen företagare, trots min ganska blygsamma omsättning, blir jag ofta uppringd av diverse ganska misslyckade försäljare. Idag hade jag en kille från Göteborg som sa ”faktiskt” i varje mening. Jag hörde inget annat. Tror att han ville ha Tekniksamariten på de små blocken som avdelar kundernas varor på snabbköpens löpande band i kassorna  – för det facila priset av 1900 kr/månad. Jag sa ”faktiskt” nej.

Varför kan inte företagen ha varsin egen säljkår? De som ringt mig hittills har varit riktigt usla och tjejen som ringde efter ”faktiskt”-killen idag lät som om hon ringde från Fantomen-grottan med Guran stojande och skrattande en halvmeter från luren. Det kallas visst callcenter. Att de inte gör bättre research innan de ringer en egen företagare. Kolla min omsättning! Vill jag betala tiodubbla årsomsättningen i månaden för marknadsföring?